91��ý����

Projektbeskrivning

Syftet med föreliggande projekt är att ur ett idé- och vetenskapshistoriskt perspektiv studera den kunskap som formades inom medicinsk åldrandeforskning i Sverige under 1900-talet, framför allt under perioden 1946-1992. Dessa mer precisa tidsgränser är satta utifrån bildandet av det svenska ”Sällskapet för åldersforskning” (1946) och Ädelreformens genomförande (1992).

Bakgrunden till det på 1940-talet avgränsade forskningsfältet om åldrande kan man finna i de samhällsförändringar som följde i industrialiseringens spår, samt i en ökad medvetenhet om en växande demografisk obalans. Inte minst hade filantroperna kring sekelskiftet 1900 spelat en viktig roll vad gällde socialpolitik, äldreomsorg och pensionsreformer (Edebalk, 1991). Hur skulle de äldre försörjas när de inte längre lönearbetade, hur skulle de tas omhand och hur skulle deras hälsa bäst bevaras? Detta var frågor som diskuterats livligt, både nationellt och internationellt, och som på vissa punkter fått sina välfärdslösningar i mitten av 1900-talet.

I Sverige tycks formeringen av äldreforskningsfältet till att börja med ha skett relativt trevande. En grupp entusiastiska och intresserade medicinare engagerade sig i frågan och ett sällskap för åldersforskning bildades 1946. Socialpolitiska initiativ med samhällsekonomiska incitament som drivkraft var dock en mycket betydelsefull faktor för att en vidare etablering och institutionalisering av kunskapsfältet kom till stånd. I Sverige hade man från politiskt håll förhoppningar om att forskningen skulle öka gamla människors hälsa och förbättra deras funktionsförmåga (Odén, 1990; Idem., 1993), vilket väcker frågan hur åldrandeforskningen förhöll sig till detta. Hur såg forskarna på åldrandeforskningens roll, hur uppfattade de sin verksamhet? Kan man skönja samhällskritiska tankar eller social- och vårdpolitiska visioner hos dem? Hur såg det ideala åldrandet ut, enligt dem, och kunde forskningen bidra till det?

I den kommande studien ska den svenske patologen och åldrandeforskaren Folke Henschen (1881-1978) användas som utgångspunkt. Med Henschen som en form av prisma eller – med vetenskapshistorikern Tomas Söderqvists ord en – ”sond”, kommer 1900-talets medicinska förståelse av åldrandeprocessen att belysas (Söderqvist, 1998). Henschen var en av initiativtagarna till bildandet av sällskapet för åldersforskning och har lämnat efter sig ett relativt stort antal publikationer från sin nationella och internationella forskarkarriär. Ett fenomen som kan vara intressant är Henschens tes om arbetets hälsobefrämjande effekter och i anslutning till det problemet med passiviteten i och med pensionsålderns inträdande. Utifrån det empiriska material jag för närvarande har överblick över, framstår Henschen genom sina synsätt och teorier som på många sätt representativ för sin disciplin och sin tid. Han tar upp teman som analytiskt kan kopplas både till vetenskapshistoriska teorier om kunskapsformering men även till genusteori.

Projektet finansieras (2007 och 2008)inom ramen för forskningsprogrammet "Åldrande och livsvillkor" som 2006 utsågs till en av Sveriges mest framstående
forskningsmiljöer och fick ett Linnéstöd på 80 miljoner kronor
(Ämne: Idé- o lärdomshistoria, idéhistoria)