91��ý����

Skärpt lagstiftning, förändrade plattformsregler och snävare tolkningar av vad som räknas som politiskt innehåll har på kort tid förändrat möjligheterna att nå ut med samhällsrelaterade budskap. Utvecklingen väcker frågor om hur det demokratiska samtalet formas när den digitala infrastrukturen spelar en allt större roll.

Ny lag ger förändrat spelrum

Hösten 2025 trädde EU:s förordning om politisk reklam i kraft med syfte att stärka demokratin genom ökad transparens kring vem som står bakom politiska annonser och hur de riktas. Förordningen kräver dock inte att lagligt innehåll ska tas bort. 

Organisationerna hamnar i ett moment 22. Sponsring krävs för att nå ut, men innehållet tillåts inte längre

Trots detta har flera globala plattformar valt att begränsa eller stoppa politisk reklam helt. I vissa fall har även annonser om bredare samhällsfrågor som klimat, jämställdhet och mänskliga rättigheter omfattats, och där är bolaget Meta, som äger både Instagram och Facebook, ett uppmärksammat exempel. Med ett generellt stopp för både politisk reklam och samhällsannonser blir resultatet ett både fragmenterat och svåröverskådligt landskap för organisationer som vill nå ut digitalt.

Infrastruktur som demokratifråga

Forskning om digital aktivism visar att nätbaserat engagemang kan ta många former - från hashtag kampanjer och antirasistiska initiativ till influencerdrivna opinionsyttringar och lokala mobiliseringar. Under lång tid har sociala medieplattformar fungerat som relativt öppna arenor för sådana uttryck.

Kampanjen #MeToo är ett exempel på när sociala medier använts för att engagera och mobilisera.

Samtidigt pekar forskare på att digital aktivism behöver förstås utifrån flera dimensioner: motivation, kultur, språk och inte minst infrastruktur (Hansson, Cerratto Pargman & Bardzell, 2021).

Idag har plattformarnas villkor, algoritmer och affärsmodeller fått en avgörande betydelse för vilket samhällsengagemang som syns och får genomslag. Och när samhällsfrågor klassas som politiska och därmed begränsas i betald spridning, förskjuts makt från avsändare till de aktörer som förvaltar de stora digitala arenorna.

Stora utmaningar för mindre aktörer

För många ideella organisationer har digital annonsering tidigare varit ett kostnadseffektivt sätt att mobilisera stöd och när dessa möjligheter begränsas riskerar särskilt mindre aktörer att få svårare att synas och höras.

Rättighetsorganisationer pekar också på problematiken i att frågor om jämställdhet eller HBTQI-rättigheter ofta inte går att skilja från politik – något som direkt påverkar möjligheterna till opinions- och folkbildning.

– Sociala medier har länge fungerat som en central infrastruktur för civilsamhället. Det är där organisationer har byggt relationer och kommunicerat direkt med sina följare, säger Julia Andersson, forskare i digital aktivism vid Institutionen för informatik.

Julia Andersson vid Institutionen för informatik. 

Bild Magnus Mikaelsson

Samtidigt har algoritmiska förändringar minskat den organiska räckvidden så för att nå ut krävs numera ofta betald spridning. Men, sponsrade inlägg om just samhälls- och politiska frågor blockeras då i många fall helt.

– Organisationerna hamnar i ett moment 22. Sponsring krävs för att nå ut, men innehållet tillåts inte längre, säger Julia Andersson.

En öppen fråga inför valet 2026

Utvecklingen synliggör en bredare spänning i dagens demokratier och ambitioner om transparens och reglering får konsekvenser när privata plattformars tolkningar av regelverk får stort genomslag.

Inför valet 2026 aktualiserar detta frågor om jämlika förutsättningar för deltagande, yttrandefrihetens praktiska villkor och hur framtidens demokratiska engagemang kan ta form i ett alltmer reglerat digitalt landskap.