NYHET Om ytterligare drygt 100 000 personer i Stockholms län tog cykeln istället för bilen till jobbet skulle exponeringen för luftföroreningar för bosatta i Storstockholm minskas ungefär dubbelt så mycket som genom den planerade Förbifart Stockholm. Det konstateras i en studie som presenteras i morgon, fredag, vid Transportforum i Linköping.
Bilismens bidrag till städernas höga föroreningshalter och människors brist på fysisk aktivitet är två viktiga hälsoproblem. Ett forskningsprojekt finansierat av forskningsrådet Forte rör miljö- och folkhälsopotentialen av att överföra arbetspendling från bil till cykel. Ett scenario inom dessa studier är att alla som idag kör bil till arbetet övergår till att cykla om det tar högst 30 minuter per resa. Utifrån koordinatsatt information om var individer bor och arbetar i Stockholms län har personernas aktuella val av färdmedel och vägval beräknats med hjälp av en beprövad trafikmodell som används för den regionala planeringen.
Hur långt man kommer med cykel på 30 minuter har beräknats genom analyser av existerande arbetspendlares cykelhastigheter och konditionsvärden. Dessa har sedan jämförts med den kondition som män och kvinnor i åldrarna 20–65 år har. På så sätt har kunnat beräknas hur många som klarar sitt eget pendlingsavstånd på 30 minuter med cykel.
Trafikmodellen ger de omfördelningar av trafik som beräknas bli följden om individerna lämnar bilen och istället cyklar. Trafikflödena används för att med en luftföroreningsmodell beräkna påverkan på föroreningshalterna. För de bilpendlande individer som i detta scenario skulle byta till cykel kan resans längd användas för att beräkna hälsonyttan med den ökade fysiska aktiviteten.
Med scenariot 30 minuter cykling beräknas drygt 100 000 personer i Stockholms län kunna byta dagens bilpendling mot cykel. Det skulle minska luftföroreningsexponeringen för bosatta i Storstockholm ungefär dubbelt så mycket som byggandet av Förbifart Stockholm.
– Vi beräknar att det är möjligt att undvika cirka 40 förtida dödsfall varje år enbart via den lägre föroreningsexponering som befolkningen i Storstockholm utsätts för i detta scenario. Det motsvarar totalt 500 förlorade levnadsår varje år. Om de som byter från bil gör 80 procent av resorna till arbetet på cykel beräknas dessutom ungefär lika många levnadsår vinnas genom att den fysiska aktiviteten i befolkningen ökar. Det återstår dock att bedöma vilka effekter detta får när det gäller trafikolyckor och doser av luftföroreningar som cyklisterna utsätts för, säger Bertil Forsberg, professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
De första resultaten av projektet presenteras vid Transportforum i Linköping på fredag den 9 januari 2015.
Bakom studien står Umeå universitet, Gymnastik- och Idrottshögskolan, Stockholms miljöförvaltning och konsultföretaget WSP.
Bertil Forsberg, professor vid Umeå universitet
Telefon: 070–632 44 59
Peter Schantz, professor vid Gymnastik- och Idrottshögskolan, Stockholm
Telefon: 070–300 10 58
Christer Johansson, professor vid Stockholms universitet
Telefon: 076–122 89 31
Redaktör: Mattias Grundström Mitz