Forte-medel till projekt för psykiskt stöd i glesbygd
NYHET
Idag finns etablerade metoder för psykosocialt stöd till personer med svåra psykiska problem, som har starkt stöd i forskningen. Trots detta är tillgängligheten påÌ evidensbaserade insatser för målgruppen i praktiken fortfarande låg, något som är särskilt tydligt i glesbefolkade områden.
Projektledare David Rosenberg, professor Urban Markström, Institutionen för Socialt arbete, och forskaren Linda Sundberg vid Institutionen för folkhÀlsa och klinisk medicin.
FotoJessica Larsson Svanlund
Metoderna som har presenterats i de nya nationella riktlinjerna för allvarlig psykisk ohÀlsa, och som innehÄller kunskap lÀmplig för mÄnga diagnosgrupper, kommer oftast frÄn större stÀder med tillgÄng till specialiserade resurser. DÄ blir det en stor utmaning att implementera dem i glesbygden, dÀr resurserna Àr anstrÀngda, avstÄnden Àr lÄnga och dÀr det kan vara svÄrt att fÄ stöd för att utveckla och tillÀmpa dessa metoder.
Forskare pÄ UmeÄ universitet har nu fÄtt 3,9 miljoner frÄn Fortes nya satsning pÄ tillÀmpad vÀlfÀrdforskning, för att kartlÀgga och studera hinder för och möjligheter till utveckling av en evidensbaserad praktik i glesbygden, och det Àr de fyra nordligaste lÀnen som stÄr i fokus för satsningen. Projektledare David Rosenberg och Professor Urban Markström, Institutionen för Socialt arbete, och forskaren Linda Sundberg vid Institutionen för folkhÀlsa och klinisk medicin, ska under tre Är jobba tillsammans med nyckelaktörer i kommunerna som Àr intresserade av att satsa pÄ en sÄ kallad Research Practice Collaboration (RPC), dÀr lokala behov och utvecklingsfrÄgor driver en kunskapsbaserad anpassning av evidensbaserade metoder i en glesbygdskontext. I en RPC börjar man med lokala behov och resurser och söker sedan med stöd av forskarna lösningar som Àr kunskapsbaserade och effektiva.
David Rosenberg och Linda Sundberg jobbade direkt med Socialstyrelsen under tiden de nya nationella riktlinjerna togs fram. Under vÄren möttes de pÄ en konferens om remissversionen, och började diskutera att det fanns en brist pÄ forskning kring och förstÄelse för hur effektiva metoder kunde anpassas och implementeras i mindre befolkade omrÄden. De började leta upp andra forskare som har studerat detta och modeller som har utvecklats i t.ex. norra Kanada, och dÀr man har hittat innovativa sÀtt att ta hÀnsyn till olika hinder, men Àven de speciella resurser och tillgÄngar som finns i ett mindre samhÀlle. Samtalet blev sÄ smÄningom en ansökan. Urban Markström anslöt till gruppen dÄ det fanns ett behov av ett tydligt implementeringsperspektiv, och forskarna började ta kontakt med FoU och kommunpersonal för att fÄ ihop en "praktiknÀra" ansökan.
Att alla medborgare i Sverige, Ă€ven de med de mest allvarliga psykiska funktionsnedsĂ€ttningarna, har en rĂ€tt till de bĂ€sta evidensbaserade metoderna Ă€r en sjĂ€lvklar utgĂ„ngspunkt för projektet. Och pĂ„ samma sĂ€tt som i andra sammanhang, kommer metoderna som fungerar bĂ€st pĂ„ glesbygden inte att se ut precis som de i London, New York eller Stockholm â men de kan vara lika effektiva om forskare och verksamhetsansvariga, tillsammans med brukarna som upplever dessa hinder, kan jobba ihop.
Formell titel: Hur kan en evidensbaserad praktik förverkligas i svenska glesbygdskommuner? Utveckling och utvÀrdering av en modell för implementering av nationella riktlinjer för stöd och behandling vid schizofreni.