Doktorand i museologi med inriktning genus
I mitt avhandlingsprojekt undersöks det paradoxala samspelet mellan freak show-traditionen och den eugeniska perioden, från mitten av 1800-talet till mitten av 1940-talet. Under denna tid ställdes så kallade ”abnorma” kroppar ut, först som levande individer och senare som kvarlevor, runtom i Europa, Nordamerika och även i Sverige. Många av kvarlevorna som samlades in under denna period finns fortfarande bevarade i svenska museisamlingar.
Det fortsatta intresset för att ställa ut och betrakta mänskliga kroppar och kvarlevor, även i dag, utgör utgångspunkten för min studie. I undersökningen sammanför jag två tidigare åtskilda fenomen: exponerandet av levande människor inom freak show-traditionen och utställandet av mänskliga kvarlevor på museer. Studien tar emellertid en ny feministisk och museologisk inriktning, med särskilt fokus på kvinnokroppen i ett svenskt sammanhang.
För att undersöka detta använder jag ett mångfacetterat metodologiskt angreppssätt som utgår från Emmanuel Levinas ”face-to-face”-filosofi, kompletterad med feministiska tolkningar av Levinas, bland annat av Judith Butler. Därtill tillämpas Rosemarie Garland-Thomsons begrepp om stirrandet och ”stareable bodies”. Analysen tar sin början i antagandet att insamlandet av kvarlevor föregicks av en diskursiv process där vissa liv definierades som ”mindre än mänskliga” eller ”osörjbara”. Detta möjliggjorde i sin tur att kropparna kunde omdefinieras till objekt för betraktande, ställas ut i museimontrar och bevaras under flera decennier i museimagasin.
Bevarandet av dessa kvarlevor innebär i sin tur ett kontinuerligt arbete och väcker också nya frågor i ljuset av kvarlevornas fortsatta existens i museirummen och deras potentiella betydelse för både forskning och samhälle.